Att möta eleven

pojke mot bakgrund av blå skåp i en skola

Du som lärare är säkert redan uppmärksam på olika elevers styrkor, men också på svårigheter som du inte alltid vet hur du ska hantera. Att känna till vilka elever som har fått en viss diagnos är förstås värdefullt. Det kan ge dig en bättre förståelse för vilket stöd som ska erbjudas. Men vi vet att bara en del av dem som har kognitiva svårigheter har en diagnos. Dessutom kan samma diagnos visa sig på många olika sätt och flera diagnoser kan yttra sig på liknande sätt. Vilket stöd som ska erbjudas är därmed väldigt individuellt.

Kognitiva svårigheter kan också ha sociala orsaker. En rörig hemmiljö, missbruk, skilsmässor, mobbning och liknande kan göra att en elev inte har lika lätt att fokusera och ta initiativ i det dagliga skolarbetet. Samtidigt ökar de kognitiva kraven, både i skolan och i samhället i stort. Förväntningar på självständigt arbete, aktiva val, och förmåga att hitta fakta på nätet ställer nya krav. Att många elevgrupper dessutom blir större gör att fler och fler upplever kognitiva svårigheter. Med rätt stöd utifrån varje elevs behov ges bättre möjligheter och förutsättningar att klara skoltiden bra. Det inbegriper också att se vilka strukturella förändringar av skolans arbete som kan göras.

Som personal på skolan ska man vara uppmärksam på om en elev mår dåligt eller har svårt att klara av kraven i skolan. Det är elevhälsan som är ansvarig för utredning och stöd. Om eleven riskerar att inte nå uppsatta mål är rektorn ytterst ansvarig för att det utreds om eleven behöver särskilt stöd.

Att reflektera över:

  • Vem vänder du dig till på din skola om du möter en elev som har behov av stöd?
  • Finns det forum för att diskutera möjliga stödinsatser på din skola?
  • Vilka åtgärder finns att tillgå på din skola?

larare-och-elev-tittar-gemensamt-pa-en-datorskarm-i-klassrum

Bejaka det som fungerar

På gymnasiet betraktas eleverna som snart vuxna. Måttstocken för ett vuxet beteende blir lätt oss själva och vi förväntar oss att eleverna ska utvecklas i den riktningen. Det här är ofta ett omedvetet förhållningssätt och den normativa strävan kan ibland göra oss blinda för verkligheten. Men som vi vet utvecklas barn olika snabbt, vissa delar av hjärnans förmågor är inte färdigutvecklade före 25-årsåldern. Bland annat visar hjärnforskningen att unga mer än vuxna väljer aktiviteter som ger snabb belöning. Därför är det viktigt att stärka det som fungerar.

Alla har olika kognitiva styrkor och svagheter och elever med kognitiva svårigheter är inte heller en homogen grupp. För någon kan en hel lång skoldag vara övermäktigt medan någon annan klarar just det bra men behöver stöd i någon specifik situation.

De svårigheter eleven upplever kan ha flera olika orsaker och det är inte alltid lätt att bedöma varje elevs unika behov. Om man ständigt missar att komma i tid till lektionen, kan det bero på en rad olika kognitiva svårigheter. Man kan ha svårt med att verkligen komma igång med något eller sakna en inre uppfattning om hur lång tid som verkligen har gått. Men det kan också bero på att man inte kan fokusera på det viktigaste och välja bort det oviktiga, eller trötthet för att sömnen inte fungerar.

Ofta är det alltså inte möjligt att peka ut ett enskilt problem, utan det handlar om ett oerhört komplext samspel mellan hjärnans funktioner där vi fortfarande vet ganska lite om hur det egentligen fungerar.

För att välja rätt teknikstöd måste vi därför vara ödmjuka och noga lyssna in hur eleven själv ser på sin situation. Att se varje elevs styrkor och utnyttja dessa är dessutom avgörande. Varje elev vill vara delaktig, behöver känna att hon är sedd och får den guidning hon behöver och att kraven är hanterbara. Att bejaka det som faktiskt fungerar är en väg till att börja bygga upp en positiv erfarenhetsbank som eleven kan hämta kraft ur när det känns motigt. Utan en känsla av hopp är det lätt hänt att man börjar undvika skolan. För att lärare och elev ska känna förtroende för varandra krävs tid och engagemang. Det är det vuxnes ansvar att driva den processen.

Att reflektera över:

  • I vilken grad kan du påverka skolans arbetsformer för elever med olika behov?
  • Hur kan elevers olikheter användas som en positiv kraft i lärsituationen?
  • När och hur bör man ta upp frågan om stöd med en elev?
  • Hur bejakar man en elev som upplevs som väldigt stökig?
  • Vad har vi för arbetssätt kring stödinsatser på skolan?

larare-och-elev-i-skolan,-elev-tittar-pa-datorskarm

Att tala om teknikstöd

Att uppleva svårigheter och att känna sig annorlunda än sina kamrater, men inte vara medveten om vad de beror på är frustrerande. Därför behöver varje elev stöd för att förstå sina svårigheter och rätt verktyg för hur hon ska hantera olika situationer.

Det finns en rad teknikstöd för olika svårigheter men lärarens kunskap är alltid avgörande för att få det att fungera. Elever med specifika eller diffusa svårigheter kring till exempel minne kan behöva hjälp att analysera sin svårighet och medvetandegöra hur den yttrar sig i olika situationer, när det fungerar bättre och sämre, och träna på strategier för att hantera svårigheten bättre. Är man medveten om sin problematik är man troligen mer motiverad att använda teknikstöd, och att använda dem på rätt sätt. Det här gäller både elev och lärare.

Även om vi talar om en inkluderande skola kan det kännas exkluderande att inte vara som andra, att inte kunna koncentrera sig eller hänga med av olika anledningar. Men också att få ta del av ett teknikstöd kan förstärka känslan av att vara annorlunda. Den personliga kontakten är därför väldigt viktig. Försök förstå hur eleven upplever det. Låt eleven själv få beskriva sina svårigheter och vad hon behöver stöd med. Görs detta på ett positivt sätt kan det stärka eleven och erfarenhet visar att det gör att många elever känner sig sedda och får rätt förutsättningar att bemästra olika situationer i skolan.

Vissa kognitiva funktionsnedsättningar ställer särskilda krav på bemötande och gör att eleven kan ha svårt att tänka abstrakt och skapa valmöjligheter i sin fantasi. Det kan hjälpa att ni formulerar olika valmöjligheter och eleven själv gör valet. En bra regel är att inte ha bråttom och vara tydlig. Använd gärna papper och penna som verktyg och stöd i mötet.

Om eleven är intresserad av teknikstöd är det viktigt att följa upp ett samtal och berätta för eleven om vad som händer härnäst. Om du lämnar över frågan till någon annan så återkom till eleven och berätta vad som sagts och vem hon kan tala vidare med.


larare-och-fyra-elever-som-undersoker-en-apparat

Att tala inför klassen

Lärarens sätt att prata om olikheter och teknikstöd inför klassen är också viktigt. Det måste göras med stor respekt för de inblandades integritet. Och samtidigt, kan man hitta en öppen attityd i klassen till att vi alla är olika och har olika styrkor och behov kommer det att kännas lättare för den som inte måste dölja sina svårigheter. Hur gör man det?

Tips:

  • Tala med kollegor om kognitiva svårigheter och teknikstöd. Troligen har ni liknande erfarenheter som ni tacklat på olika sätt. Och troligen kan ni stödja varandra.
  • Tala med tekniker på skolan, AV-media eller Skoldatateket. Beskriv elevens problematik.